Kära gamla blogg!

Men hejhej!

Hittade tillbaka till bloggen av en slump. Så roligt! Det var ett bra tag sen jag skrev något. Nu tar jag och knåpar ihop några ord när jag ändå är här.

Förra veckan återupptog jag mina promenader. Det går ganska bra trots mitt skruttiga vänstra knä. Den ska jag ta till en specialläkare. Först måste jag fixa bilen. Sen kan jag boka tid hos läkaren. Just nu dricker jag välgörande guldte med cayennepeppar. Jag vill tro att det är bra för hela systemet inklusive knäet. Tar också ingefära med citron varje dag. Mår fint på det.

Just nu studerar jag på halvtid. Jag målar också. Målar prylar, väggar och möbler. Stickar vantar och sockor. Barnbarnen har vuxit. Storlekarna 37,44 och 47 är det som gäller för dem just nu. Jo, jag är också en storfot. Aktningsvärda hela 43! Inte helt lätt hitta tjejskor i den storleken.Som tur är trivs jag i rejäla sport och trekking skor så jag står och går väldigt stadigt på vår jord med mina fötter, sockor och skor.

Vännen min, hon har bytt efternamn. Jag blev lite sugen på det.Funderar på vad jag VILL heta? Förmodligen byter jag inte efternamn, med tanke på Johanna, Lilla mamman och barnbarnen som ju också har samma efternamn som jag. Känns som att jag lämnar dem i sticket på något sätt. Det vill jag ju inte. Älskar dem så otroligt innerligt! De är absolut det värdefullaste jag haft och har i mitt liv.

Inatt tindrar inga stjärnor. Just nu är det vått och trist. Blank-is och halt. Vi hade riktig vinter ett litet tag. Sen blev det varmt. Längtar efter vintern. Med snö, frost och kyla. Då är det som det ska vara.
En liten gnutta dagsljus, blå skymning, minusgrader, glittersnö och norrsken.Vinterlycka!

Temuggen är tömd och det är dags att slumra in. Imorgon är det en ny dag med....födelsedagsfika!

Vad skogen tar sig plats! Det var mer yta kring brunnen förut. Rycker opp småtall och gran. Sågar av de större barrträden men det gör lite ont. När man fått itutat i sig från födseln att barrträden ska man vara rädd om för de är SÅ värdefulla. På stugan växte det mest al längst ut på udden. Al = skräp.

 En tall eller granplanta som tog sig bland alen skulle aktas, vårdas och lämnas plats åt. Ve den som skadade plantan! Ja, här växer barrträden som ogräs men ändå... Det sitter djupt det där - märker jag - när jag rycker, drar och sågar i barrträden. Känns som om jag begår en dödssynd. Björk är också värdefullt. Finfin brasved.

Vide, al,  hägg, rönn och asp är det liksom inte nån större nytta med. De är dock bra för fåglarna. Kryp och bär till de små bevingade. Ingen ekonomi och överlevnad med dessa träd. De är mer som flärd och lyx.

Hur värdefulla barrträden och björken än är, kan jag inte låta dem växa ända inpå brunnen. Det ska vara fritt kring en brunn. Det har jag också fått veta sen barnsben. Så jag tröstar mig med att jag ändå gör det rätta.
Trästolpen med vattenkranen har ruttnat. Den ska bytas ut. Den höll ändå i sex, sju år. Bra livslängd för att vara obehandlat trä som stått i jord.Får kika i vedbodan efter en pinne som passar.

I sommar har det regnat kopiöst mycket. Just nu lyser det lite kvällssol. Får skynda mig ut och njuta av den medans den är framme.  

Piteälven i molnig solnedgång

Piteälven är sig inte alls lik. Fascinerande att ta del av!  Extremt lågt vatten. Inga fåglar. Inget liv. Alldeles stilla. Som stunden innan något stort händer.

Inget stort hände. Det blev kväll och natt. Som vanligt. ;-)

En särdeles ljuvlig och sällsam dag

Det var helt oplanerat men bjöd på överraskningar och upplevelser utöver det vanliga. Ljuvligt att se och uppleva. Talrik lav och mossa  imponerar också. Bilderna ger / gör inte upplevelsen rättvisa...

Höstfärger Östra Kinnbäck

Skogsväg, traktorväg österut. Luften är hög och klar.

Det blir allt mossigare marker.

Helt överraskande kommer jag till en glänta full med.....renlav!

Torr fin sandig, orörd mark helt täckt med renlav.

Det ser vintrigt ut med all renlaven. Månntro sibirisk vallmo skulle trivas här?

Så går jag rakt söderut och kommer ner till norra stranden. Det råder extremt lågt vatten.

Här behövs inga ord.....

Spegelblankt vatten i Kinnbäcksfjärden

Himlavalvet sträcker sig åt alla håll. Moln över och under mig.

För allra första gången vandrar jag på Kinnbäcksfjärdens sjöbotten. Den består mestadels av sand. Ganska fast sand.

Det finns fler spår än mina i sanden. Hund eller räv? Fåglar. Flera olika fågelspår. Tunna smala, breda med simhud. Och så den där räven. Eller hunden.

Som Irene skrev; Mindfullness.

Här är sanden lägre. Blöter ner skor och fötter för att komma vidare. Det är det värt. Vattnet kokar av mörkgrå, smala, drygt decimeterlånga fiskar. 10-13 cm ungefär.

Väldigt geggigt mellan stenarna. Det går bättre kliva på stenarna istället. Man ser inloppet till Kinnbäcks hamn. Jag har dyngsura skor och kalla fötter. Framme uti hamnen sätter jag fart hemåt och får faktiskt upp värmen litegrann ändå. Väl hemma åker skorna i ett såpbad, fötterna blir uppvärmda i duschen och så drar jag på yllesockorna. Den känslan är också ljuvlig. Riktiga, tjocka, varma yllesockor på trötta fötter efter en nästintill magisk promenad - där det borde varit vatten! 

Mera teckenspråk på webben ...

Lade in ett filmklipp i förrgår på facebook. Mitt allra första filmklipp på teckenspråk. Det är alltid jobbigt se sig själv och hemskt lätt att vara självkritisk. Men jag får ställa mig över sådant för målet är viktigare: Tillgänglighet och delaktighet genom teckenspråk. Igår skulle jag göra en utförligare rapport- till dövföreningens medlemmar och till styrelsen- på teckenspråk. Jag började rigga mobilen för filminspelning.

För att kunna teckna måste jag ha båda händerna fria. Mobilen ska vara i lagom höjd också. Ett tvåvåningskakfat var alldeles lagomt. För att få till mobilen i rätt vinkel fick jag ta ett presentsnöre och binda upp den.
Då kom sambon: "Vad i all världen GÖR du??"
Jag: "Riggar."
Han: "Varför?"
Jag: "Filmklipp på teckenspråk."
Han garvade gott åt allt mitt riggande: "Snart ska du väl ha en studio också."
Jag gravallvarligt: "Ja."
Nu sket det sig med att ladda upp filmklippet men jag är iallafall på gång  med den här tekniken...

Nu vill jag ha ett slags stativ till mobilen, både bords och golvstativ  och en ormliknande, lealös sak som är helt ställbar med en klämma. Det blir finfina grejer till min mobila "studio"! Det skulle kännas fint att kunna teckenspråka mera på nätets sociala medier oavsett var jag än befinner mig.

Hoppas att tekniken kan förenklas och bli så pass användarvänlig att alla som vill, kan välja att språka på teckenspråk, i meddelanden, statusar och kommentarer. Vilken härlig utveckling! * Ler stort! *

Dagar kommer, dagar går... Hejdå September!

Webbläsarna havererade i datorn. Fick lämna in den. Nu är den mycket bättre men inte helt okej ännu.

Vad knepigt det kan vara att äta kolhydratfritt. Jag blev galet sugen på sushi en gång. Så sugen att jag hade kunnat göra vad som helst för en sushimiddag! Men jag ska ju inte äta ris. Jag tog blomkål istället för ris. Rev den grovt i den lilla köksmaskinen. Kokade blomkålsriset tills den blev lagom mjuk. Silade ifrån vattnet och lät det rinna av en stund. Blandade med lite cremefraiche och filadelfiaost så det höll ihop. bredde ut på sjögräsarken, lade i skivor med lax, gurka och avocado. Rullade ihop och lade in rullarna i frysen ett tag.  Sen var det bara skära upp och njuta av dem med tillbehören. Supergott!

Idag blev det Blomkålsjanssons. En smord form. Skivade en purjolök, hackade en hel vanlig lök, Ner i formen. Två burkar anjovis med spad. Fördelade anjovisarna på löken. Tog ett blomkålshuvud, skar den i skivor, bredde ut skivorna på anjovisen och dit med allt småknastret som blev från blomkålen. Grädde över det hela och sen in i ugnen. Servera med krispig vitkål. Voila!

Sen har jag promenerat alla dagar utom igår. Flåset blir allt bättre och styrka finns i benen. Det är roligt att känna att jag orkar mer. Visst tar jag ut mig ibland men det behövs för att komma vidare. Hösten är en toppentid! Det luktar friskt av humus i skogen. Luften är hög och klar och det är lätt att andas jämfört med sommarens kvalmiga värme. Nu finns det heller inga mygg och knott. Underbart!

Lite ensamt är det dock. Katten Mojo vill jag helst inte ha med mig på längre turer. Det slutar alltid med att han ska bäras. Han är ingen långvandrare. Saknar ibland häst och hund. Men nej, jag ska inte ha fler djur när jag jobbar som jag gör. Katten räcker gott och väl.

Fyra veckor kvar tills jag slutar mitt ena jobb. Jag trodde jag hade ett annat jobb på gång men det ser inte ut att bli något av med det. Jag har trivts hemskt bra på SFI i Skellefteå. Skellefteå kommun är en av de dövvänligare kommunerna i landet måste jag säga. Det finns en värme och bredvillighet. En uppriktig vilja att mötas utan den njugghet som tyvärr finns i/ på många andra arbetsplatser. Det känns riktigt tråkigt att sluta.

Nu ska jag göra lite nytta och sen se till att komma mig ut på en promenad!

Mår sjukt bra av kostomläggningen!

Jag har de sista månaderna mått riktigt uselt. Jag kände att de kolhydrater jag fick i mig gjorde mig bara sämre och sämre. Metforminet fick mig också att må riktigt dåligt. Fastän jag inte åt mycket så gick jag ändå upp i vikt och var hemskt trött jämt.

En dag fick jag nog. Riktigt nog. Jag kände mig färdig att lämna in. Så trött var jag. Funderade lite på hur jag skulle lägga om. Vad som är möjligt för mig. Det var inte så mycket att fundera på. Jag bestämde mig för strikt kolhydratfattig kostomläggning. Nu har det gått fem veckor och jag mår förträffligt bra.

Första tiden innan kroppen ställde om sig, var det lite jobbigt. Jag blev yr och illamående men aldrig hungrig och aldrig sugen på något heller. Förra veckan slutade jag helt med metforminet och nu mår jag riktigt förträffligt oförskämt bra!  Får heller aldrig ont i kroppen, Inte ens träningsvärk. Möjligen litegrann om jag gör något alldeles nytt men det är försumbart. Känns knappt.

Det jag nu får passa mig för är för högt energiintag, uttorkning och att inte överanstränga hjärtat. Det vill säga, inte överäta, dricka tillräckligt mycket och inte springa uppför två berg på en och samma dag strax efter varandra.

Det är så roligt vakna på morgonen och må lika fint som katten. Känna sig mjuk och fin i lederna, rörlig och ha ork. Jo, jag fordrar kaffe på morgnarna fortfarande för att vakna till riktigt! Äter resten av medicinerna ännu och vill gå ner åtminstone tio - femton kg innan jag kollar upp mig på hälsocentralen. Nu bygger jag också upp musklerna så det här med vikten är lite knepigt. Visst, man kan mäta sig. Men nää, SÅ viktigt är det inte. Att gå ihop ser jag som en extra bonus. Jag vet det kommer att komma så småningom. Nu gläds jag åt min ork och åt att jag känner hur kroppen läker ut sig själv från sockergifterna...

Nu ska jag ägna mig åt lite skönt självplågeri som att ta ut mig i skogen.